<h1>Feminismen</h1>

Feminism är en del av demokratirörelsen. Demokrati är en del av feminismen. Könsneutrala subjekt är den vardag som går förlorad i en förvanskat objektiv verklighet. Därmed blir också målen och medlen förvrängda och lätt absurdifierade.

Kvinnors mänskliga rättigheter skiljer sig på intet sätt från de mänskliga rättigheterna i FN:s deklaration, som utgör alla fungerande(!) sociala samhällens förutsättning. Så länge som kampen för kvinnors rättigheter tvingas att ta en egen bana, att formulera egna koncept, att mäta sig i en kamp som försöker rikta målet åt annat håll, så länge har vi heller inte uppnått det fungerande demokratiska samhället.

Betraktar jag Kajsa Ekis Ekmans recension av Nina Powers bok ”Den endimensionella kvinnan”, i Dagens Nyheter, 7 januari 2012, Boklördag, så formuleras bilden av dagens verklighet. Feminismen i dag tycks vara en anpassning, avsiktlig eller inte, till den form av kapitalistiskt samhälle som råder. Där är det inte bara kvinnor som försöker fylla ett svårbeskrivligt inre tomrum med ting utifrån.

Det individuella är mer sårbart och därmed kontrollerbart, än det kollektiva. Drastiskt uttryckt är därmed nyliberalismen, som samhällsform, mer destruktiv än den form som bygger på det gemensamma och samarbete som samarbete, inte som förutsättning för eller del av konkurrens.

Konkurrens överförd till det sociala livet är, tycks det, den form av intellektuell våldtäkt som den nyliberala livsstilen utsätter samhällets enskilda byggstenar, individerna, för. Där blir feminismens sakinnehåll hårt åtgånget, och till och med förnedrat.

Lennart Arivall