Vilka fördelar har kapitalsektorn haft av att få bort blicken från sina egna negativa effekter på ett samhälle som helhet, när de negativa sidorna av kommunismen belysts? Vilka fördelar har den enskilde affärsmannen haft genom att ansluta sig till denna intellektuella princip? När pengar inte längre är ett betalmedel, men ett instrument att generera kapital vilket endast existerar fiktivt – som siffror i kalkyler – då uppstår marginaler för verklighetsflykt.
De frågor rörande vinst som aldrig ställs, analyseras och besvaras är de enda intressanta att hantera. De frågor som är betydelsebärande rör syftet med vinsten. På vad görs vinsten? Till vad görs vinsten? Att bygga ett fungerande samhälle med, eller att sukta den egna åtrån efter mer?
De militärindustriella komplexen med starka, och främst ekonomiska intressen är en mycket farlig part för demokratin. Där finansiella intressen och ekonomiska syften börjar styra politiken. Därmed blir politiken inte längre ett verktyg för att stabilisera ett samhälle. Det fungerade någorlunda fram till Berlinmurens fall. Nu behövs ett nytt system, där FN bara är ett steg på vägen. En planhushållad marknadsekonomi förankrad i miljöaspekter, kan vara ett mellanled mot en bättre fungerande samhällsplanering. Men saknas den politiska viljan, så uteblir resultaten, och de individuella katastroferna rullar vidare.
Planhushållning som idé eller begrepp får lätt kritik. Men på vilka sakliga grunder framförs den? Efter att Albert Speer tilldelats posten som rustningsminister 1943 började hans ministerium att tillämpa planhushållning. Effekten blev samordningsvinster och ökad produktion. Något som marknadsekonomin inte självmant förmår, därför att den är i behov av en marknad som ofta inte ens existerar, och investerare som kräver hög ränta för att överhuvudtaget investera, varför man tvingas skapa en marknad. Ett nytt krig till exempel. Om man ogillar exemplet med Albert Speer så kan det mest bero på att det visar planhushållningens effektivitet när den används av personer med framförhållning. Att det förlängde kriget är inte en del av kritiken mot planhushållning. - Det finns fler krig, med annan ekonomi, som möjligen aldrig hade existerat utan den.
Det ser mycket ut som en politiskt krökt rymd. Där två motståndare befinner sig i samma samhällsrum, med samma ekonomiska grundvalar, samma sociala utmaningar, samma personliga målsättningar, samma fiktiva idékomplex om nödvändigheten att förstöra för att bygga nytt. Man befinner sig öga mot öga, men i varsin utpost av en sfär där deltagarna i debatten inte ser det gemensamma (som man skyddar bakom ryggen), för att rummet krökt sig och döljer ens egna tidigare väg till platsen. Vi har därmed hamnat extremt fjärran från den dialektiska idén i Platons dialoger. Konflikter skapar inga nya relationer. Därmed heller ingen gemensam framtid, bara en gemen.
Det är lockande att jämföra marknadsekonomers retorik för egen sak, med den som Stalin använde för sin, mot bolsjevikerna. Stalin och Trotskij använde båda citat av Lenin i sin argumentation, men från olika vinklar. Stalin målade med bred pensel och använde gärna generalisering som princip. Trotskij var detaljerad och framhävde nyanserade synsätt. Stalins metod var den som förstods bäst av den stora mängden människor. Han talade på ett lättbegripligt sätt, utan krav på lyssnarens vilja till analys. Den nyliberala marknadsekonomin klär sig väl i Stalins rock.
*
Att det svenska partiet Kristen Demokratisk samling betraktar sig som ett borgerligt parti är vid närmare eftertanke en gåta. Förklaringen kan möjligen vara att kyrkan med tiden blev ett maktredskap för de styrande jordägarna och kapitalinnehavarna. Men Jesus från Nasaret, sådan vi möter mannen, människan i Evangelierna, framstår oundvikligen som den förste historiske samhällsdebattören. En real socialrevolutionär. En som skapar stor uppståndelse bland makthavare, och stor frihetskänsla för den enskilda människan. En frihetskänsla som grundar sig på innehavet (lyckan) av den personliga friheten, en frihet som inte kan begränsas på samma sätt som ett lönearbete kan fjättra dig vid den som har makten och pengarna. Med andra ord ett hot mot det etablerade.
KD tillhör arbetarblocket, men de enskilda ledamöterna i partiet förefaller sakna förståelse för hur Bergspredikan kan vara tillämpbar i dagens samhälle, mer än som en personlig berså av stillhet och välgörenhet. Det finns en märklig skrivning i Bonniers Konversationslexikon från 1939, som säger ”Bergspredikans etik är ett uttryck för Jesu och den äldsta kyrkans rent religiösa inställning inför det kommande Gudsriket och kan därför icke, såsom tex Tolstoj hävdat, tjäna som socialt program eller mekanisk norm för det individuella livet.” Men vad Leo Tolstoj avser är att Bergspredikan är den vägvisare som den enskilde och hela communionen (samhällets gemenskap och det gemensamma samhället) bör följa, för att uppnå ett jämlikt och rättvist samhälle. På samma sätt betraktade Olof Palme utopin som en nödvändig måltavla för att kunna lägga upp praktiska arbetslinjer i riktning mot.
De finansiella sektorerna tillsammans med krigsindustrin kan sägas vara de som i sitt förhållande har betydligt undergrävt livets gynnsamma möjligheter för samhällens överlevnad, och den enskilde individens. När industrisamhället tar form ändras också våra livsaspekter och kapaciteter. Istället för att följa Bergspredikan används dess idégrund som ett hot mot individen, för att skapa en vinstdrivande malström av passerande människoliv. De dogmatiska principerna formar därmed samhället.
Storbritanniens vägran att acceptera konkurrens i världshandeln kring sekelskiftet 1900, leder till att det första världskriget provoceras fram. Här börjar en mycket produktiv tid för krigsindustrin. En tid som får sina egna, mycket speciella entreprenörer vilka vecklar ut sig i den tid som följer och som råder nu. I dag har vi vare sig en tanke på Bergspredikan eller på Leo Tolstojs tankar om densamma.
*
Det amerikanska Republikanska partiet kan sägas uppvisa samma arbetsidé om samhället som proletariatets diktatur. Samma strävan att ytterst avskaffa staten. När inga klasser längre existerar upphör också statens nödvändighet och förutsättningar – detta är kommunism enligt marxistisk syn. Likheten med nyliberal tankegång är tämligen slående - frihet efter vars och ens förmåga och behov, utan intrång.
Ingen nation kan vara den yttersta följden av ”en så liten stat som möjligt”. Det går däremot lätt över till anarki. Idén om det gemensamma bygger på samarbete. Idén om den individuella friheten enligt nyliberalismen tycks närmast förutsätta konkurrens. Samarbete genom konkurrens skapar kartellbildning. Det är människosynen som skiljer de båda idéerna åt. Den ena passar i Bergspredikan, den andra hotas av den, som därför har ansträngt sig att vrida kärlekens vapen ur händerna på dem som betraktar Bergspredikan så som Leo Tolstoj gjorde. En abstrakt jämförelse med Trotskijs resonemang kring Kronstadtproblemet är här närmast oundviklig, men tilltalar bara den som vill kika in genom den dörren.
Kronstadtupproret, på flottbasen utanför Petrograd, är en infekterad och betydelsefull episod i den ryska revolutionen. Den 28:e februari 1921, på slagskeppet Petropavlovsk, författas en resolution omfattande 15 punkter som i sin helhet beskriver schismen mellan direktdemokrati och bolsjevism. En schism som varit ett stort problem för vänsterrörelsen sedan dess. En schism som skaver sönder samhörighet och samförstånd, inte bara inom en enda rörelse. En schism som också är en del av hatet mellan högerliberaler och kommunister. En schism som ger näring åt en slags terrorbalans som är lika ineffektiv rörande sin stabilitet som den s.k. terrorbalans som rådde under kalla kriget. Det behövs ett rivande även av denna Berlinmur för att börja ett nytt kapitel i förståelsen av byggandet av ett fungerande samhälle.
Kan man kalla boljsevikerna för människor som parasiterar på den kommunistiska idén? Kan den kommunistiska principen därmed ha fått sitt dåliga rykte? Kanske börjar kommunismens dåliga rykte när Lenin och Trotskij omöjliggör grunden för råden i Petrograd - direktdemokratin. Ett rykte som sedan mörknar alltmer – Kronstadt; Stalin; kalla kriget; Breznjev; kollapsen.
”Sovjeter utan bolsjeviker!” är ett talande slagord, som kopplas till Kronstadt 1921, men som tydligen inte hade sitt ursprung där, utan hos bönder från Sibirien och Ukraina. Vilket pekar på ett omfattande socioekonomiskt problem vid tiden.
De kommunistiska system som sett dagens ljus hittills bygger på en reaktion mot det kapitalistiskt fotade normprogram som numera utvecklats till nyliberalismen. Det nyliberalistiska systemet förutsätter, för att bli funktionsdugligt, 100% etiska och sociala medborgare. Människor enligt Bergspredikans norm.
Det kommunistiska systemet, byggt på det gemensamma och individens frihet, ger en större möjlighet än det nyliberala för enskilda medborgare att växa socialt och etiskt. Därför att det finns en sammanhållande stat vilken tjänar som navet i samhället och garanten för att ingen lämnas utanför.
Det krävs inte en mindre stat, men en stat närmare medborgaren. Talet om staten förefaller genomgå en intellektuell brytning, en deviation genom åsikters och erfarenheters spektra. Vilket ger en oförmåga att blicka framåt och tänka nytt.
Ordet kommunism har blivit en etikett som fått en definitionsmässig förskjutning. En grundläggande uppgift för dagens vänster, och den reala arbetarrörelsen som helhet, är att återställa definitionerna och den praktiska innebörden av ordet. - Gemensam. - För att bättre hitta ett sätt att genomlysa de begrepp och teorier som den idékreativa finanspolitiska kartell, som känns igen på sitt ogillande av skatt och stat, använder för att beskriva, analysera och förändra samhället.
Ordet kommunism har blivit en etikett som fått en definitionsmässig förskjutning. En grundläggande uppgift för dagens vänster, och den reala arbetarrörelsen som helhet, är att återställa definitionerna och den praktiska innebörden av ordet. - Gemensam. - För att bättre hitta ett sätt att genomlysa de begrepp och teorier som den idékreativa finanspolitiska kartell, som känns igen på sitt ogillande av skatt och stat, använder för att beskriva, analysera och förändra samhället.
John Lennon fick en fråga om hur han såg på pengars inverkan [ny flik] på sin livsföring [ny flik] och syn på livet [ny flik]. Lennons svar var att pengar underlättar, men påverkade inte sättet som han levde, eller för vad [ny flik]. Det förutsätter att man har en grundmurad filantropisk grundsyn. Varför pengar tycks generera en brist på bildning och insikt verkar då mer förorsakas av ensamma själars osjälvständiga läggning, lättledda natur och sökande efter tröst för sitt ekande inre. De lever inte sina egna liv, men ett som ska ge dem goda krediter i andras ögon. Det är som ett gråtande barn, vilket aldrig växer upp; som ständigt länsar godisskålen... En klass i mitten, som trår efter mer, men aldrig blir trygga i sig själva.
Lennart Arivall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar