Angående Malin
Bondes artikel, Rymden behöver fler kvinnohjältar, om Noomi Rapaces
rolltolkning i filmen Prometheus. Läs också kommentarerna. Se också övriga artiklar
i ämnet.
Genus är ett lika
intressant som känsligt ämne. Oavsett inom vilket område frågan kommer upp. Det
tycks vara något som inte känns bra under ytan, för dem som tar upp frågan.
(Detsamma gäller mig här och nu.) Men frågan förblir nödvändig att hålla vid
liv, eftersom ungefär hälften av mänskligheten inte är samma magnitud som
totalen. Därför att slutsumman av överlevnadstotalen borde gå jämnt ut. (Effekten
av en sådan ekvation går utanför den här analysen, men torde vara tydlig för
den som vill se.)
Därvidlag
erbjuder sci-fi en givande, och rent av nästan trygg bas att bygga
samhällsanalyser på. I synnerhet i det läge som råder i vårt nuvarande
samhällssystem. Mot de disparata synvinklar på tillgång och efterfrågan på
livskvalitet som lyser igenom. Och de tillika disparata definitioner som dyker
upp på densamma.
Jag läste en rescension
om Loreen, där rescensenten ansåg att Danny Saucedo, som först fått sig Euphoria
tilldelad, inte skulle ha fört den till seger. Därför att Loreens inlevelse,
hennes sätt att framföra den blev en avgörande faktor. Men det vet vi först om
Danny framfört den. Han kanske gav sig själv dålig image genom sin kommentar
efter den svenska finalen? Vill man så läser man därmed in någon smal form av
ifrågasättande från min sida av Loreen, eller den som skrev rescensionen.
Lite på samma
sätt känns det i åsiktsminglet, kommentarerna, om Noomi Rapace och kvinnliga
rollfigurer i allmänhet, och inom space opera i synnerhet. Tolkningsförmåga och
inlevelse, rollprestation, är av oerhörd betydelse för helhetsintrycket. Men verkligheten
har en förmåga att överträffa fiktionen. Allt det som debatten om genus har
frambringat överträffar de flesta sci fi-manus. Det är ”monstrens” och
mänsklighetens kamp. Virus kämpar också de facto för sin överlevnad.
Identifierar man sig med sina åsikter så blir kampen extra hård. En åsikt kan
vara som en bacill. Svårbotad och lättspridd. Lite Alien... Jag får lätt
intrycket att analyserna kommer från antingen någon som förläst sig på
psykologisk litteratur. Eller uppvisar spår av egna problem rörande livet i
tillvaron.
Skräcken inför den egna överlevnadens förutsättningar, vare sig den är
fiktiv eller verklig, tycks nästan driva många kommentarer på nätet. Att ge sin
syn på samhällets förutsättningar till skapandet av villkorslös jämställdhet och
överlevnad för samtliga, och samhället, kräver kanske ett sci fi–manuskript.
Men jag misstänker att jag får skriva det själv.
Lennart Arivall
