Hur vet vetenskapens
företrädare att de vet?
Det finns en logiskt smått komisk konstruktion som kallas
falsifierbarhet. Den blir begriplig som arbetsgrepp om den sätts i ett
sammanhang. Men utifrån en logik som tar hänsyn till ytterligare
vardagsparametrar som sanning, mystik, definition, så blir följande som en
karusell på ett nöjesfält:
"...det ska gå att beskriva sammanhang då teorin är falsk för att
man ska kunna bevisa att den är sann." (Citatet från Wikipedia)
Teorin som nämns är den tes som ska verifieras eller vederläggas, genom
ovan nämnda karusellförfarande. Om det ska vara ett hållbart förfaringssätt så
måste det definitionsmässiga innehållet i tesen hålla i att självt bli
centrifugerat på motsvarande sätt.
Om falsiferbarhet utgör grunden för sanningskriteriet och bygger på en
falsifikations veriferbarhet i den meningen att den är ointressant annat än som
bevismaterial för en teoris innehållsmässiga motsats, då är teorin ifråga byggd
på en ostadig grund. Ett ja blir då ett ja bara för att det finns ett nej som
inte överenstämmer med detta ja. Konstruktionen ovan, beskrivningen av
falsifierbarhet, gör beskrivningen i sig till icke-falsifierbar, eftersom den
inte kan sättas i ett eget sammanhang som motsäger sig självt. Att ändra
ordföljd och innehåll gör att den inte längre säger det den säger som formulerad
teori. Beskrivningen på falsifierbarhet blir då närmast som en religiös dogm.
Förneka den och den vetenskapliga inkvisitionen kommer? Om detta är
vetenskapens grundvalar då har vi ingen vetenskap.
Vad händer om ett axiom inte går
att påvisa annat än genom logik? En logik som blivit verifierad enbart via
överenskommelser. Frågan är allmän i sin hållning för att kunna tillämpas på
ett brett fält. Frågan är allmänt hållen därför att samma regler gäller för
vetenskapen som för vardagen. Definitioner är det enda avgörande för ett
resultats användbarhet. Även definitionen på definition är axiomatisk. Ett axiom är en överenskommelse som inte ifrågasätts på grund av hållbarheten i sin leverans av brukbar effekt.
Dessvärre har man i den akademiska världen lyckats komma överens om att
ett axiom inte kan definieras, verifieras, sakföras mot verkligheten. Det är
som att påla i lerjord och hoppas att huset står kvar. Verifikationen är den gemensamma överenskommelsen.
Lennart Arivall
