New Public Management or How to get fucked up

 

 The New Public Management style of existence/”living” have to be definitely terminated, because it is not a tool for The Survival of a society.

 

From an economical point of view it starts with the war in Vietnam, the American part of it that is. Everyone whom have seen the movie Fog of War knows that Robert McNamara, one of the responsible for this failure, in the end of the film says that that war was a mistake grounded on the idea that it was a part of the cold war, which he admits it was not. It was a war that the Vietnamese fought with the same intense and reasons as the Americans did. That is the freedom of the nation.

 

This politically and military failure did cost the American currency so much that the second Nixon administration had to loose the dollar exchange binding towards the gold, and move it into a so cold floating currency. That is a value with no real value, but the one it gets by other values. (Which practically means that when no one use gold as a backup for the coin value, then there is no real value in that value.) (In brackets it is worth saying that this change of the US dollar exchange rate was presented by a lie. Nixon himself said it was made to protect the dollar against speculators. But after the dollar had lost its actual value it was speculated against like a whore whom no one care for, and just want to get as much out of as possible. My German sense makes it necessary to make a bracket within the bracket, and say that there is no happy whore.)

 

In the 1980’s someone, or some (that one, or those are hereby wanted, dead or alive, to answer in front of the International Court of Justice in Haag, accused for war against humanity), gets a “tremendous” idea that a country, a land, a nation, shall be ruled as a company. It is unnecessary for a smart, or experienced person, to be told that this moves away a much too big part of the people in a society, forming this society, being the society, to really make the whole thing move on, if the financial system is built upon wishes or guesses. (This might work though in a society consisting of only ethical persons, because they do not wish and guess, they do know. And No! We are definitely not there. We’re now writing 2013. Things are a bit worse than they were in 1913.)

 

In a company the survival is about getting a win. Then we’re not talking about shareholder’s wishes or demands, because these persons are not a part of the real production line. They do give money into the production capacity of the company, but the main question in that case is if they are needed for the ongoing production, or only needed for the start up of the company. In the name of a new public management you are not to make money if you do not work for it. Practically meaning that shareholder’s of a company shall only get a percentage amount of win on invested money after the first balance Sheet of the company. After that they have taken out their investment, and that’s it. Practically this means that the idea of New Public Management do have a problem in its own definition and construction. That’s why it’s not working more than as a theory.

 

There is a marvelous example of bad manufacturing made by a company board, of the Finnish company Enso, where they held the shareholders as the main part of the company, creating bad problems for the economical department. The main part of any company will always be the capacity of production and the selling of what is produced. Everything else comes in as being second. The conclusion of all this is that you cannot rule a country, a land, a nation as if it was a company for the simple reason that it is not. A nation is a far more complex and structured setting of being than any company is. Which practically means it has to be governed by more practically principal rules. No society can live because of shareholders. Any shareholder is living only because of a working company, or the money that the shareholder takes out of the company (which the person do not actually work for), instead of putting it back into production. A society built on the idea that everything is going to be run like a company get into the problem about shareholders whom wants, but don’t want to practically participate in the work, and about the difference between money, value, and currency. A situation creating cartels, lack of competition, a form of pyramid gaming creating a big bunch of losers. It’s the very same form of ideological system as the old Soviet one – Those whom do not have “the right thought” are not allowed to participate, or shall be used for feeding Us.

 

The first world war came to be because of the unwillingness of the government of the United Kingdom to accept competition in the field of international trading. The German government had to build war vessels to literally protect their trade fleet, and that made it all. Then the extremely bad formulated peace “agreement” (which was forced upon the Germans) made it easy for any war maker to set up the conditions for the last world war. After that, in the 1950’s, we get into the position where the boards of chemical and war industrial companies (whom became the real winners of the war, and the ones to follow) takes over the real ruling of the world. But behind the backdrops of politicians. These boards are of the same nature as the government of the United Kingdom that did not accept competition. Those boards wants more money in, and the whole market – which they’ve actually created themselves - for themselves. This is also the main reason why there is anything such as extremism or terror taking form as a form of desperate protest. You only get the enemies you create for yourself. In a natural state there are no enemies.

 

It is not mainly the American politicians whom set up the rules for the American foreign affairs. Possibly not even for the internal ones. It is the bad resolves and following decisions of the boards of the war industrial (and probably also the chemical, basically petrol) companies that set up the bad influence structure for any American politician whom want to become president of that country and all of its problems. To create real possibilities for the US nation (which means also in the long run world wide) it is needed to set up the same sort of commission as the one in South Africa, the Truth and Reconciliation Commission. It is needed. A person whom is scared of being punished will surely deny anything, but with the window open for reconciliation it will be far more easy to sort things out, which actually was shown in South Africa. Many individuals in several organizations, connected to governmental mandates as well are to be heard.

 

These boards are the real extremists. The real threat against humanity. Because they create other extremists by the way they act. If they do so without being aware of it, they are highly non educated. They might make it just because they know it will mainly protect their own position, as an excuse for going on. A young girl in Afghanistan, whom spoke for education of girls, being attacked by extremists explained the thing by saying that those guys needed education. It is the very same situation regarding those company boards. The cold war has ended (mainly because of Mikhail Gorbachev). The energy feeding of vehicles and society is moving away from fuels bound to specific geographical areas. (There are actually inventions made by people, decades ago, that makes it possible to drive a car without gasoline, or to use the energy in high-voltage lines far more effective, but it was all stopped by the companies owning the market.) The cold war management in need of intelligence service and military defence is out of date since long ago, but those guys involved in these ideas needed a way of going on living as they’ve always done. The experiment in that field have been partly successful because of the New Public Management, and the social careless financing system which it practically is. Anyone purely educated and with practical life experience knows that no problem of the society will be solved on the level of the individual. It has to be the other way around. But that practically, in the long run, makes the war industrial complex unnecessary. It also means that the New Public Management experiment have to be ended. In other words, those whom really don’t want to work have to find a real job.

 

Take the Enron company as a very bad, but not too rare example. The full folder of the court act regarding this company, and anyone whom had had anything to do with its affairs, disappeared in the 7^th building of the World Trade Center in September 11, 2001. Which is a date as bad as the one of 15^th of August 1971 (see above; Nixon and the US dollar). That very building was the last one anyone (in public) had thought of would disappear. But no one have this far given a full trustworthy explanation to it. Why do things get bad with the country that had one of the best of dreams? Because of bad resolves and the following decisions. Not everyone is a true dreamer.

 

Money do not create life. Life create money as a tool for living more efficient and easy. In that way being the creator and ruler of money and its effects. Turn it all over, and you get the world of today. When you get ruled by, and your life is created via money, then you do not truly live. That is why New Public Management is a non-functional intellectual typography. People being floating leaves in the wind of “economy”, with no own life. The Men with the Wind Machine Rules you, buddy. Solve it, or become a dead soul. Floating exchangeable, with no real value.

 

Lennart Arivall

Norm, Samhälle, ROKS och Könskriget

”The best test of a civilized society
is the way in which it treats its most vulnerable
and weakest members.”

Mahatma Gandhi

Det som historikern Yvonne Hirdman kallar genuskontrakt är liktydigt med ett moralkoncept. Att benämna en specifik moralram och dess innehåll för genuskontrakt specificerar vad som ryms inom ramarna och vad det handlar om. En fråga som uppstår i det här sammanhanget är om det är möjligt att det därmed skapas en irritation hos dem som då känner att andra går in på ”deras” territorium, analyserar och kartlägger.

 

Om det systematiseras och formuleras ett idéstrukturellt kartblad över en persons verksamhet i vardagen, vilken för personen ifråga innebär en stabilitet och känsla av trygghet, så kan det mycket väl leda till ett behov av att försvara sin egen tryggt invanda position. Därmed skulle det kunna gå att redogöra för en slags förklaringsmodell för den form av nedlåtenhet mot de kvinnor som inte vill vara med i den samhällsmodell som moralkonceptet ifråga innebär. Kort uttryckt kvinnoförakt och –förtryck. Men den här förklaringen blir logiskt också tillämpbar vid en närmare granskning av kvinnojourernas riksorganisation ROKS. Skrivningen ”deras” angående territorium ovan, är ännu en symbol på kartbladet för att tydliggöra att ingen realt lever ensam. Det finns alltid en dualism närvarande. Fanns den inte skulle Hirdman inte ha behövt skapa ett ord för att tydliggöra ett befintligt problem.

 

En form av förakt som skulle vara något mer hanterbart är nonchalans, att inte bry sig om någon. Men när förtrycket ger sig påtagliga uttryck både i psykisk och fysisk aggression då drabbar det i det långa loppet hela samhället. Även den om möjligt mildare formen av förakt, att ignorera någon, ger i längden samma resultat med ett i grunden sönderslaget samhälle. Här går det också att se en förutsättning för den idékult om samhällsstruktur som finns inom nyliberalismen – en så liten stat som möjligt därför att individen klarar sig själv. Den som inte nonchalerar problemen i samhället vet att den samhällsstrukturen skapar allt annat än fungerande samhällsordningar, och därmed heller inte lycka för de individer som utgör samhället. Sammanfattningsvis kommer därmed ett politiskt synsätt in i bilden, ett synsätt som bygger på den norm av stabilitet som jämställda förutsättningar innebär. Nyliberalismen har mycket att lära från de jordbrukssamhällen som Tacitus beskriver i sin Germania. Men har istället tillämpat samma metodik mot allt som kan benämnas vänster, som dem vilka inte bara slår kvinnor verbalt, mentalt och kroppsligt, men som därmed också förstör samtliga grunder för den egna överlevnaden i ett samhälle där livsglädjen och framtiden är det som är det styrande idékonceptet.

 

Eva Lundgrens bakgrund inom den kristna kyrkan ger ramverket för hennes analyser av våldet mot kvinnor, och i hennes texter specifikt inom just kristna rörelser. Men det är ett känt faktum att våld mot kvinnor i synnerhet, liksom våld i allmänhet, har specifikt andra, individuella, grunder än en rörelses religiösa proprietet. Bristande självförtroende, missförstånd vid textläsning, social avskärmning och umgänge endast med likatänkande ger en mer och mer avskärmad livshållning där misshandel blir en form av kommunikation som riktas mot den som man agerat emot i det tysta (principen om det dåliga samvetet), respektive mot den som har frimodigheten att i någon form kritisera metoder och tankar hos den som, därmed, ger sig själv en ursäkt att använda våld.

 

Kajsa Ekis Ekmans svar på Ulrika Westerlunds kommentar angående hennes tankar om surrogatmödraskapet (BANG, 2011-02-02), där Ekman mot slutet av artikeln skriver att grundfrågan är vem som har makten över fostret och att det rör fundamentet för patriarkatet, ”För den som har makt över fostret, har makt över kvinnan.”, får mig oundvikligen att tänka på hur viktig kvinnan är i klansamhällen, sådana som nomadfolk. Även när nomadstammen blivit bofast lever tanken om kvinnans centrala position, så som förutsättning för klanens fortsatta existens, så stark att överbeskyddandet även passas in i religion och samhällsnorm. I det här sammanhanget ska påpekas att slöjan i traditionellt muslimska kvinnors klädedräkt har sitt ursprung i det mode som rådde i Konstantinopel vid tiden för islams uppkomst.

 

En olycklig syn på religion i allmänhet är att kvinnoförtrycket utgår från patriarkatet inom kyrka, samfund eller kult. Det samhälle vi har i dag med kvinnliga präster står i paritet med den religiösa grupp som växte upp kring mannen från Nasaret. I det här sammanhanget går det att specifikt hänvisa till Tomasevangeliet som källa. Just i den texten finns också en intellektuell akronym (sist) där kvinnor bör ses som män för att kunna deltaga i samfundet. Det är innehållsmässigt en mer hanterbar form av det hirdmanska kontraktet. Därför att religion, som religion betraktat aldrig kan knytas till det fysiska för att kunna vara religion. Religion är en immateriell allmänföreteelse och är därmed lika lite privat som ett nyliberalt samhälle är fullt funktionsdugligt. Det går att tycka, tro och anse angående ett samhälles funktioner och dess duglighet. Det är alltihop ett uttryck för den dualism som formar samhället som är allas vårt liv. Låter paradoxalt, men är det inte bakom förståelsehorisonten. Genuskontraktets funktion och därmed dess reala funktionella innehåll är följden av en serie missförhållanden och förvrängningar av ett annat samhällssystem. Det går inte att komma framåt genom att förlöjliga eller förtrycka livsnödvändiga delar av detta samhälle, eftersom allt är ett.

 

Den bild av det mansdominerade förtryckarsamhället som funnits inom ROKS ter sig möjlig att förstå först när den ses som projicering. De kvinnor inom ROKS som haft och har denna världsbild har antingen själva blivit utsatta, eller har haft en personlig orsak att famna idén ifråga så som sann och allmängiltig. Egna erfarenheter innebär inte per definition att erfarenheten ifråga är allmängiltig. Det här har kommit att skada den feministiska rörelsen som helhet och därmed ytterst dess mål.

 

Juristen Gunilla Ekberg var mellan 2002-2006 anställd på Näringsdepartementet som regeringens expert på kvinnohandel och prostitution. Efterklangen, eller snarare ”doften” som ligger kvar efter hennes ord till reportern Evin Rubar som försökte intervjua Ekberg 2005 angående ett märkligt ärende (Könskriget del 1, längd 58 min.) som utspelade sig inom ramverket för ROKS, ger en känsla av att Gunilla Ekberg ingår i en tankemässig och åsiktsstrukturell gruppering som använder just projicering för att genomdriva sin agenda.

 

Är de som idémässigt bokstavligt fastnat i tron på det som nämns könsmaktsordningen rädda för att förlora sin tillvaro, sin existens, sitt livsinnehåll den dag jämnställdheten råder? Därför att jämställdheten är fullt möjlig att uppnå när de ekonomiska och sociala ojämlikheterna har hanterats. Tidsåtgången är helt beroende av politiskt beslutsfattande.

 

Eller är dessa människor i sin dagliga gärning övertygade om att denna jämställdhet aldrig kommer att kunna uppnås (eller ens bör uppnås), varför man ser sin egen situation säkrad genom att befästa könsmaktsordningens befintlighet?

I det här perspektivet är den världsbild som ROKS företrätt så här långt såväl paradoxal som omöjlig att få att gå i paritet med en real samhällsutveckling. Den här världsbilden understöds däremot av den tillbakagång för samhället som den fria ekonomin berett oss alla sedan 1980-talet. Men att tro på den eviga motgången, för att därmed så långt som möjligt undandra samhället möjligheterna att frigöra sig från den finansmaktsordning och lönemaktsordning som råder, skapar nya problem som inte fanns från början.

Att blint tro på könsmaktsordning och att se andra koncept som borgerlig politik är att inte förmå eller än värre inte vilja se vad som skiljer orsak från symptom. Det är alltid resultaten som räknas.

*

Journalisten Ida Ali Lindqvists artikel i BANG (2013-03-05) tar upp problemet med kvinnor som inte lämnar sin man trots genomlevd förnedring och misshandel, utifrån personlig erfarenhet. Den visar också att misshandeln i det här fallet till viss del utgår från det tidigare nämnda ”dåliga samvetet”. Att könsmaktsordningen därmed blir en struktur lagd ovanpå ett redan befintligt ”skelett” som kan hålla den uppe, möjlig att åse.

*

Är kanske motviljan mot jämställdhet inom somliga delar av samhället resultatet av denna bokstavligt förblindade tro på könsmaktsordningens biologiska existens? Är svaret ja på den frågan så är diskussionsfasen över och tiden inne för att rensa bort felaktigheter och övertro.

 

Orsaken till att feminismen alltjämt kämpar i uppförsbacke är att söka hos dem som driver feminismen på en osaklig grund. Utifrån en tro som slagit över till inre övertygelse. Samma form av livsföring som Lundgren utgår ifrån och kritiserar i sina teorier. En teori förblir en teori till dess att den är kliniskt testad. En teori är inte något att bygga politiska beslut på, förutsatt att ett land har en ansvarstagande och duglig regering. I annat fall bör ansvarig minister avgå.

 

Mikael Rying, kriminolog, säger (2005) i en intervju med Evin Rubar (Könskriget del 2), att antalet kvinnor som misshandlats till döds är 16 per år under de senaste 15 åren, vilket är en minskning på ca 30% sedan 1970-talet. Uppgifter från ROKS talade om 52 kvinnor per år. Slutsatsen i fallet med siffrorna är att ROKS dittills inte arbetat utifrån vetenskaplig praxis.

 

ROKS har hela tiden motarbetat den framgångsrika metodik som innebär behandling av våldsutövaren. Det är samma blinda tro som att säga att högre straff motverkar kriminalitet. Något som också visat sig vara en felaktig slutsats. Undersökningar visar hela tiden att våldet finns när medborgare hamnar i socialt och ekonomiskt utsatta positioner. Ingen regering hittills har ordnat en samordningsgrupp mellan respektive justitie-, finans- och socialdepartement för att samordna och därmed effektivisera arbetet för minskad brottslighet och ökad jämlikhet. Är det av okunskap eller missbrukar man sin position i samhället? Eller är det återigen ROKS som har en alltför stark lobbyverksamhet för landets, och den enskilde medborgarens, bästa?

 

Ordförande i ROKS (2005), Ireen von Wachenfelt, säger något som direkt påvisar existensen av projicering inom organisationen och de ramar som styrt verksamheten, att den som motsätter sig könsmaktsordningens existens sitter "fast i en egen tankevärld". Det är just detta som varit det avgörande problemet för ROKS, att dess företrädare sitter fast i en egen tankevärld.

 

Juristen Gunilla Ekberg plockades in på Näringsdepartementet av Margareta Winberg, som anser att könsmaktsordningen "utmanar hela den manliga struktur på vilken vår värld är uppbyggd" (2005). – Ojämlikheten i världen är uppbyggd på dem som dragit nytta av ekonomiska fördelar som politiska beslut inte kunnat hantera. Att påstå något annat kräver sakliga bevis.

 

Det samhälle som Margareta Winberg förespeglar i sitt brev till 20-årsjubileet hos ROKS är ett samhälle som inte är jämlikt. Det är ett samhälle där könsmaktsordningen slagit över åt andra sidan. Där feminismens grunder har blivit samma form av förtryck som beskrivs av dem som i dag tror blint på könsmaktsordningens realitet. Det är en värld där matriarkatet styr. Jämställdheten är därmed satt ur spel.

 

Slutsatsen som jag drar av detta är att så länge som ROKS existerar med sin ideologiska biologism och därmed för en egen definierad kamp, kommer det jämställda samhället att lysa skarpt med sin definitiva frånvaro. En kamp som rättfärdigar sig själv. En kamp för den obildbare? Så länge kommer också den reala feminismen att streta i uppförsbacke och motvind. Reala kvinnor förblir allt annat än obildbara. Människor med olösta personliga problem söker ibland märkliga icke-lösningar för att kunna bortse från problemen.

 

Skandalen är att vi fortfarande år 2013 har samma nödvändiga kamp för kvinnors rättigheter som bedrevs i England före första världskriget. 100 extremt långsamma år.

 

 

Lennart Arivall

 

 

 

 

 

 

 

Vetenskap eller intellektuell trendsättning

Hur vet vetenskapens företrädare att de vet?

 

Det finns en logiskt smått komisk konstruktion som kallas falsifierbarhet. Den blir begriplig som arbetsgrepp om den sätts i ett sammanhang. Men utifrån en logik som tar hänsyn till ytterligare vardagsparametrar som sanning, mystik, definition, så blir följande som en karusell på ett nöjesfält:

"...det ska gå att beskriva sammanhang då teorin är falsk för att man ska kunna bevisa att den är sann." (Citatet från Wikipedia)

 

Teorin som nämns är den tes som ska verifieras eller vederläggas, genom ovan nämnda karusellförfarande. Om det ska vara ett hållbart förfaringssätt så måste det definitionsmässiga innehållet i tesen hålla i att självt bli centrifugerat på motsvarande sätt.

 

Om falsiferbarhet utgör grunden för sanningskriteriet och bygger på en falsifikations veriferbarhet i den meningen att den är ointressant annat än som bevismaterial för en teoris innehållsmässiga motsats, då är teorin ifråga byggd på en ostadig grund. Ett ja blir då ett ja bara för att det finns ett nej som inte överenstämmer med detta ja. Konstruktionen ovan, beskrivningen av falsifierbarhet, gör beskrivningen i sig till icke-falsifierbar, eftersom den inte kan sättas i ett eget sammanhang som motsäger sig självt. Att ändra ordföljd och innehåll gör att den inte längre säger det den säger som formulerad teori. Beskrivningen på falsifierbarhet blir då närmast som en religiös dogm. Förneka den och den vetenskapliga inkvisitionen kommer? Om detta är vetenskapens grundvalar då har vi ingen vetenskap.

 

Vad händer om ett axiom inte går att påvisa annat än genom logik? En logik som blivit verifierad enbart via överenskommelser. Frågan är allmän i sin hållning för att kunna tillämpas på ett brett fält. Frågan är allmänt hållen därför att samma regler gäller för vetenskapen som för vardagen. Definitioner är det enda avgörande för ett resultats användbarhet. Även definitionen på definition är axiomatisk. Ett axiom är en överenskommelse som inte ifrågasätts på grund av hållbarheten i sin leverans av brukbar effekt.

 

Dessvärre har man i den akademiska världen lyckats komma överens om att ett axiom inte kan definieras, verifieras, sakföras mot verkligheten. Det är som att påla i lerjord och hoppas att huset står kvar. Verifikationen är den gemensamma överenskommelsen.

 

Lennart Arivall